Att jag skulle köra till Blekinge i dag, men så blev det inte.

Kände redan i går kväll att jag hade ont i lederna, kände mig almänt hängig - "ähh, jag är bara trött".

Allt var packat och klart.

I morse insåg jag att jag mådde nog inte så bra i alla fall. Tvärtrött, ont i kroppen och lite svid i halsen. Tanken på att köra tur och retur 110 mil (ensam) inom loppet av 3-4 dagar kändes inte särskilt lockande, även om jag inte alls har något emot att köra bil.

Ska man träffa trevliga släktingar ska man vara pigg, inte känna sig uschlig och inte heller  "bjussa" på en infektion.

Nä, det var bara att ringa och säga "sorry, vi får ses i september i stället" och packa upp.

Nu "softar" vi några dagar, har sovit 1,5 timme på eftermiddagen - vännerna kröp genast upp i sängen med mig och så sussade vi gott allihop.

Känns bättre, men någon liten infektionsdjefvul är det, brukar dock inte bli så allvarligt eller långrandigt. Vid 68 års ålder har man skaffat sig rätt bra immunitet och får mest bara "slängar" av förkylningar.

Inte ens de giftiga barnbarnen brukar numera trigga förkylningar hos mig.

Fick de här bilderna från Judith i dag. Vanja och Mikke mår fint, är väldigt populära på karantänen. Här är Judith och hennes man på besök, de kan komma varje dag i 4 timmar.

Jacquie har ställt upp sin husvagn i närheten och kan stanna flera dagar åt gången.

Små gullisar!!!!