Det måste vara ont om käk i de djupa skogarna - älgarna ploppar upp överallt nära hus och folk.

Vid runda i skogen ovanför klubbstugan för 3 timmar sedan mötte jag det här fina paret - mor och barn älg.

Tyvärr telefonbild - men när jag fixat färgerna lite, så ser man dem ganska tydligt ändå.

Det var inte många meter mellan oss.

Redan när vi gick upp i skogen markerade alla tre åt ett håll, uppåt en bergknalle - mmmhhmmm, där är nog älg, så där intresserade blir dom inte av rådjur....

Så vi gick åt andra hållet - men när vi kom tillbaka mot klubbstugan, hade di flyttat sig och stod  plötsligt väldigt nära oss. Jag såg dom inte förrän Bitte plötsligt vände sig åt höger, stampade till med framtassarna och sa "MUFF". Alla tre stod så och tittade på paret, mor och barn stod helt stilla och tittade lugnt tillbaka.

Jag kopplade vännerna och passade på att stå och njuta av anblicken - dom är för fina!!

Mor älg verkade inte ett dug irriterad eller rädd, inte kalven heller - vi konverserade ett par minuter - d v s jag pratade vänligt med henne och hon viftade lite med öronen.

Så tyckte hon väl att det var lika bra att dra, vände och gled iväg med kalven tätt intill sig.

Vännerna sa inte ett ljud medan jag pratade med älgen, sniffade lite åt det håll de försvann, när vi fortsatte att gå.

Jag behöll kopplen på - dom är superduktiga och stannar alltid prompt - men skulle mor älg och barnet älg plötsligt fara förbi alldeles framför oss....man vet aldrig...

Några språng efter och älgmorsan kanske skulle fatta humör   

Håhåjaja - ymnigt snöfall - nu blir det snart dags att skotta igen    

...känns nästan så.

I går vid 17.30-tiden tog vännerna och jag en liten runda över fälten. Tjejerna var ca 5 m framför mig, så stannade plötsligt alla tre, sniffade och fnös, götarna "muffade" lite tyst, alla tre tittade framåt, kollade mig, tittade framåt, kollade mig...

Då såg jag Mme älg ca 40m framför oss. Vi stod kvar - jag pratade lite högt med tjejerna "det är ok, jag fixar det här, nu väntar vi" - älgtanten klev då iväg och sneddade ut på nästa fält och vi kunde fortsätta, ingen av tjejerna gjorde ens en ansats att dra iväg - duktiga flickor !

I går berättade också en klubbkompis att hon nyligen stött på två vildsvin nere vid sjön - den väg där jag och vännerna går esomoftast.

Ewa kom med sina två briarder i skymningen, turligt nog kopplade, och plötsligt ser hon två vildsvin till vänster på det fält hon gick på - "gissa om jag fick bråttom därifrån" sa Ewa.

Här finns också lodjur, men dom är ju så skygga att det så gott som aldrig går att få syn på dem. För några år sedan hade vi påhälsning av en stor brunbjörn som uppehöll sig här ett tag.

Vildsvin finns det mycket gott om - förökar sig tydligen snabbt, kultingarna blir rätt fort könsmogna och kan producera nya grisar. Nä, där får nog jägarna ta ett tag - fast dom är visst inte så lätta att komma åt. Skygga, rör sig mest kvälls- och nattetid.

Måste säga att jag har betydligt hellre älg inpå knutarna än vildgrisar....