Helvetesorglarna, ljusfenomenen, bomberna - nu har de brunnit upp, brunnit ut, smällt av - finito!!!!

100.000-tals penningar har bokstavligt talat gått upp i rök - hur många doser vaccin och antibiotika,  högenergikex mm hade kunnat köpas för dessa pengar???

För ett par veckor sedan var jag inne i en butik i Träkvista (Kontorsutensilier) och köpte kuvert. På dörren satt en skylt ,"Tysta fyrverkerier" - hmmm, vad är nu detta......

Hämtade mina kuvert och gick till kassan där damen/innehavarinnan stod. "Du, vad är tysta fyrverkerier, låter väldigt intressant"!

Damen berättade att hon har strävhåriga taxar, tränar och tävlar viltspår med dem. Förra årets nyårsafton var hon ute och rastade taxgänget i god tid före "helvetesutbrottet" - men, hon hade då grannar som inte var så....kort sagt, inte så trevliga att ha som grannar, anmälda för både den ena och det andra.

När hon passerade granntomten brakade det loss - bomber, raketer , you name it - endast ett par meter från matte och hundar. Hundarna blev kollriga av skräck och mattes ena trumhinna sprack!

Dessbättre satte taxarna inte denna förfärliga händelse i samband med jakten - den tax som stod i tur att ta sitt championat klarade det, men smällare och raketer hädanefter - fy faaaaan....

De tysta fyrverkerierna är "Khom Loi", de asiatiska svävande papperslyktorna (som bl a används för att hedra dem som dog i tsunamin) - något som blivit mer och mer populärt - tyst, vackert, miljövänligt och hundrafalt billigare än fyrsprakeri och staketkastning som kostar skjortan.

I dag har vi bara gått promenader, rätt kallt och så har det snöat.

På Helgö har det varit "hundfullt" kan man säga - Anneli och Britt-Marie har varit där över nyår med colliesarna Ior och Zelma (Zelma är Bettan och Olles nya  fodertik). Zelma är bara "baby" - en himla glad, söt  och gullig sådan.

Gemensamma kompisen Marianne har hälsat på gamla vänner över helgen - hennes colliedam Fia fick då vara på Helgö, Mariannes andra colliedam Exi (min Hippies kullsyster och B. och O.s andra fodertik) har tillbringat helgen med lättsinnigt leverne i Timrå.......

I dag hämtade Bettan och Olle Exi i Avesta (hanhundens matte hade ärende dit). Jag åkte ut till Helgö där Anneli och Britt-Marie hade fullständig koll på Ior, Zelma, Gamma, Acke, Örnie och Siri och Fia.

Tog med mig Fia hem - hon och mina damer är ju väldigt vana vid varandra, det är bara "tjenamoss, kul att se dig". Marianne kom med tåget till Centralen, åkte T-bana och buss ut till mig, gullade med Fia och så inväntade vi Bettan, Olle och Exi - ankomsttiderna var rätt vältajmade, Marianne hälsade på Exi och så skjutsade Bettan och Olle ut M. och de två colliedamerna till deras hem i Stenhamra och kunde sedan åka hem till välförtjänt middag (kalvstek) , fixad av Anneli och Britt-Marie.

Så trist det vore utan alla hundvänner (två- och fyrbenta)  

Om några dagar märks det att dagsljuset ökar - i tid.

Läste det här på nätet - tyckte att det var tänkvärt - någon hade skrivit ett "tal till våren 2009".

"Vi behöver tystnad och frid. En stor och stilla tystnad och frid inom oss, men vi behöver också

se till att få det tyst runt omkring oss. Detta tror jag är det största första och viktigaste av allt i

dag, i denna den välsignade våren 2009.

Om vi tystnar kommer vi till slut att höra en annan röst i våren, en annan ton i naturen och en

annan längtan inom oss. Ingen annan kan ge oss tystnaden – vi måste själva se till att välja

tystnaden i vår vardag och helgdag.

För många är tystnad och ensamhet mycket svårt. Hela vår kultur vill förströ oss, köpa oss,

konsumera oss, larma och roa oss. Men vi kan och behöver välja något annat. Och naturen och

våren är gratis – naturen är en nåd för mig, ett heligt sakrament där vi alla är en del, och livets

Innersta själv vill genom naturen visa oss på det som är heligt och helhet och som får oss att

känna oss ett med allt. Så låt oss var och en finna våra egna sätt att hylla våren genom att söka

tystnad och stillhet. Låt oss ta hjälp av naturen, lyssna på naturen och söka att bli så stilla så vi

inte bara hör vårt eget hjärtas slag, utan det levande hjärtslag som finns i Moder Jord och i

hela naturens härlighet.

Och låt oss stärkta av den tystnaden öppet se på oss själva och varandra, se in i varandras

ögon och påminna oss varje dag, att vi alla trots våra brister sorger och smärtor, hör ihop. Vi är

en gemenskap, vi är en hembygd, vi är ett folk, och viktigast av allt, vi är alla vi Moder Jords

brokiga och lekfulla skara av myllrande barn."