...när man ser denne fantastiske man och hans  underbara hästar!

Har tittat av och till under kvällen, på "hästköret" i Globen - som tur var såg jag "mannen som talar med hästar"  - Jean François Pignon !

Vilket samspel, vilken tillit!

...gjorde jag i dag.

Skrållan hälsar på mig cirkus 20 minuter varje gång vi träffas - vi är lika glada båda två att ses igen - de där fyra veckorna hon bodde kvar här hemma, har satt ordentliga spår, både hos henne och mig

När hon började landa efter hälsningstokerierna, måste hon genast rusa till matte Ylva och tala om att jag var där. Stackars goldenflickan Jenny försökte försynt hälsa på mig hon också, men det var inte så lätt - jag lyckades få en hand fri ändå, så att jag kunde gulla med henne också.

När vi satt och fikade, hade Skrållan fullt sjå med att kravla från ena soffan till den andra, ligga på mattes arm, ligga i mitt knä, tillbaka till matte, och så över till mig.....

Här är några bilder från dagens besök

Lyckades få båda brudarna med på samma kort - snälla Jenny "sad face" och Skrållan "haha face". Lilla Skrållan, du är för söt....

Kaninerna heter Petra och Udo och är jättekompisar med både Skrållan och Jenny - ingen av hundarna försöker sig på att jaga dem eller "dumma sig" - nix! Dom är familjemedlemmar och skall behandlas som sådana.

Äntligen!

Nu är adventsstjärnan upphängd, den och -stakarna lyser och diverse slingor är upphängda i trädgården.

Så här blev mitt lilla ljusträd - det är inte alls så högt kanske drygt en meter - står på framsidan av huset - ganska gulligt....