....hugaligen.....

Vi var alltså på Specialklubben För Västgötaspets´träningsläger å Gamleby lantbruksskola, start torsdag 26/7 em.

Vi bodde i ett av elevhemmen,vännerna och jag hade ett rätt stort rum, med två sängar i vinkel, tvättfat på rummet, kök och toa/duschrum precis utanför. Fyra rum delade på ett kök och toa/dusch. Hur bra som helst. Jag och Gunilla o Wille med Ida-dotter Gullan bodde på nedre botten, på övervåningen fanns också fyra rum, kök etc.

Mitt fönster låg lågt, d v s det var bara ca 1m till marken.

Fredag kväll skulle det grillas på gemensam plats, ca 50m från vårt hus. Det blev en del fnattande ut och in. Vännerna fick vara på rummet medan vi åt, det var tillräckligt med hundar runt grillplatsen ändå :0) och jag kände att den lilla stunden kunde det vara rätt skönt att inte behöva hålla ordning på fyra stycken.

När käket var klart gick jag in i rummet för att hämta kameran och även för att ge brudarna varsitt hundkex. Det var väldigt varmt så båda mina fönster stod öppna, men gardinerna var fördragna. I rummet fanns tre (3) hundar.....

Stina, Bitte och Hippie, de var lite upprörda och jag trodde först att det bara var vanligt "himla matte, ska du gå nu igen"....men upptäckte snabbt att Skrållan saknades ....iiiiiiik, var är hon? 

Gick ut och kollade i köket, på toan, i hallen, ropade....ingen Skrållan.

Fortsatte ut utanför huset, frågade folk om dom sett Skrållan, näääääää....

Ropade igen - började nu få lite fjärilar i magen - Skrållan går ALDRIG bort från mig eller de andra tre och hon kommer som en oljad blixt när jag ropar. Gick runt på grillpltsen, ropade, frågade, ropade, gick i vidare cirklar och ropade - ingen Skrållan....

Nu var jag riktigt orolig - hade hon blivit rädd och dragit? men vad skulle hon bli rädd för?  Förstod att hon måste ha hoppat ut genom fönstret när hon hörde mig utanför (värsta mattegrisen av alla fyra) - men var var hon nu????

Efter ett tag, när jag letat ännu mer och började må illa av oro, var det någon som sa "jamen, det var en liten västgöte på övervåningen, jag stängde in henne i köket"....

Skrållans matte RUSADE då in i vårt hus igen, upp för trappan - och där - genom glasrutan i köksdörren ser jag att en FÖRTVIVLAD liten Skrållan sitter och gråter.

GISSA om vi var lyckliga båda två :0) Skrållan flög upp i famnen på mig och berättade hur HEMSKT det hade varit att sitta där och höra mig ropa och inte kunna komma ut. Hade hon skällt hade jag säkert hört henne, men inte när hon bara satt och grät....

Vi satt i trappan en stund och gosade, sedan fick Skrållan går ut och kissa och så gick vi in till de andra tre, som rusade fram och hälsade på Skrållan, puss, puss, puss VAR har du varit?

Frid och fröjd, alla fick sina kex, jag ställde upp diverse väskor i fönstret - det var för varmt att stänga - och kunde gå ut och käka. Inga fler Houdini-trick från Skrållan under lägret....