...men först några bilder på Nenya och Birk, som bor i Skärblacka. Tack Mathias för fina bilder!!!

"Valparna" är nu 10 1/2 månad.

Nenya        "Husse har sagt att jag ska sitta kvar"...

"Mmmmmm, luktar gott"!

Nenya har full koll - på vaddetnuär!

Birk  "Nenya, vad ser du, ööööhhh, tala om"!!!

Undrar om Birk kollar in hästar, de är nämligen på en ridbana.

Jaha, och så till den trista historien om Tant Klant  - det var så här:

Ca 04 50 i morse vaknade jag av att Hippie hoppade över mig (med endast ett tassavstamp i min mage) och försvann ut i hallen. Blev omedelbart klarvaken - AHA! Hon kommer att spy! (någon enstaka gång kan Hippie få en tocken där gallkräkning på morgonen - tom mage och så blir det ett par små gula fläckar ) - och som alla hundägare vet - en hund KAN INTE SPY PÅ GOLVET, DET MÅSTE SKE PÅ EN MATTA (alternativt i mattes säng).

Eftersom jag just inköpt en ny gångmatta till del av vardagsrummet - visserligen billig, från Rusta (här köps inga andra sorters mattor), men ändock ny, ville jag försöka rädda den.

For iväg genom hallen, in i vardagsruymmet, där Hippie redan hunnit leverera en liten fläck å sagda matta och tydligen tänkte ulka igen!

Jag ville få henne att flytta sig någon meter framåt så att eventuellt  mer ulkande hamnade på skynket som jag alltid har på golvet framför altandörren. Tog ett steg fram - fort! - för att skjuta fram henne - lyckades få in foten under mattjä.......n och föll handlöst framåt  .

Hann tänka "inte handlederna!!!" och vred mig så att jag hamnade på höger sida och höger axel. Yes! Där låg jag i nattpajtan och försökte hämta andan, medan fyra hundar kastade sig över mig "hur gick det, hur gick det, matte, matte, lever du"??? Ett väldigt slickande, pussande och trampande - mest på mig.....

"Ok, gulligt av er vännerna, men kan ni backa lite, så att jag kommer upp - hallå, backa!!".

Västgötarna satte sig prompt en bit ifrån mig med bekymrade miner och Hippie stod där med tveksamt svängande svans "Alltså, vare´nåt´JAG gjorde?" såg hela hon ut som.

Man kravlade sig upp och konstaterade att alla lemmar satt där dom skulle och fungerade. Öm som fanken i axeln och skapligt skrapsår på knät, men annars så......

Pratade med vännerna, förklarade för Hippie att hon var helt utan skuld och så blev det lite morgonkäk, utsläpp på tomten och efter torkning (och rengöring av matta) ramlade vi i säng igen och jag somnade faktiskt om.

När jag vaknade igen vid 8-tiden och klev upp - ajajaj - fanken också - revbenen på höger sida var inte glada.

ja ja, det kunde ha gått värre, det här fixar sig, Diklofenak works wonders   Får väl preparera mig innan jag åker och tävlar i morgon.

Det gick i alla fall bra att gå promenad i skogen vid klubbstugan, träna rallylydnad med Skrållan och Bitte. Här hemma har jag dammsugit - och överlevt.

Man är mest sur på sig själv för klantigt uppträdande