...en vända i skogen ute vid Rasta, sedan spårträning med Monica, Lasse, Inger och Bosse och diverse vovvar. Bäst att passa på medan vädret var hyggligt. Efter spårträning och fika åkte jag till Skytteholm och där gick vännerna och jag i cirkus en och en halv timme, vädret växlade, det blev grått och rätt blåsigt, men gänget fick sträcka ordentligt på tassen.

Resten av dagen har vi inte gjort ett dyft, annat än lite hemmasysslor. Ska nu ta itu med att "byta år" på diverse pärmar, arkivera 2011.

Jag har också börjat titta lite på hus - tänkte skaffa ett till.....

Nej bevare mig.....

Tvärtom, vill kolla lite efter ett mindre - enplanshus, gärna "i skogen", men inte alltför avsides. Måste tänka på att man kanske inte kan köra bil tills man trillar av pinn, bör finnas busshållplats nära och så inte flera hundra meter till farbar väg...och så gärna kommunalt v/a...och så lagom stor tomt...gärna skogstomt......

Tja, det ska väl inte bli så svårt att hitta ett sån't eller hur     

Kanske jag hittar något - om ett år eller två - eller också hittar jag inget alls utan blir kvar här - ho vet? Kul att titta och undersöka i alla fall.

Och så har jag fått lite fler bilder på Nenya och Sally - sötnosar! Tack Mathias och Ida!

Sally har börjat vara med i ladugården och det går bara fint. Nyårsafton var inget som helst problem, varken för Birk, Nenya, Ragnar eller Sally. Har inte fått rapport om Gullan, men det gick säkert bra - gullan var ute och vandrade på Munsöleden med husse och matte före nyårskvällen.

Stolt husse Mathias med nyfiken Nenya

En förnöjd Nenya i gräset hemmavid

Och så Sally..

..som är ute och busar med Ida

...och ball boll!

...en trist historia om usel, omdömeslös hundhållning!

En familj har en liten cairnterrierdam - snäll, glad, välskött, välhållen.Jag har träffat henne flera gånger och hon är verkligen en trevlig hund. Bor lite "ute i skogen", ägarna har rätt mycket mark att röra sig på. Grannarna, som bor så pass långt bort att familjerna inte ser varandra, har en rottweiler och en annan hund (vet inte vilken sort, men mindre än rottweilern). De här doggarna springer oftast lösa och rottweilern har tidigare gjort ett utfall mot cairnterriern, men det lyckades avstyras innan något allvarligt hände. Ägarna till cairnterriern har flera gånger bett grannarna att hålla sina hundar kopplade och med bättre tillsyn - men "nej, det behövs inte, dom är så snälla sååååå"!

Nu julhelgen är cairnterrierdamen ute på sin tomt, i lina, husse och matte är inne. Plötsligt hör de ett fruktansvärt oväsen utanför och hör också folk som skriker och gapar. Och där hänger cairnterriern i gapet på båda hundarna, en i vardera änden och ägarna skriker (på långt håll). Precis hur det gick till när cairnterriern lyckades bli "fritagen" vet jag inte, men hon lever i alla fall - numera dock med bara ett öra.......och ett flertal bitsår....

Man blir så FÖRBANNAD!!!! Så otroligt onödigt. Och hur ska den här lilla hunden bete sig i fortsättningen när hon träffar andra hundar? Bli vettskrämd?? Eller aggressiv??

Polisanmälan görs tack och lov och i det här fallet är det ju solklart vilka som ska stå för vartenda öre i veterinärvårdskostnader.

Nu är det ju två hundar inblandade, men jag måste säga ändå - det kan inte vara särskilt skojsan att vara seriös rottweileruppfödare eller -ägare nuförtiden.

...har ni inte sett filmen "Eight under", gör inte det!!! Jag har grinat oavbrutet i 2,5 timmar - rackarns tur att slutet blev bra, annars hade jag stämt filmbolaget :0)

Slädhundar....lämnade ensamma i Antarktis....155 dagar......

(Nog är man bra tramsig....men hellre det än att inte reagera alls)

...men du fick åka ut i dag. Jag talade allvar med granen när jag tog in den - om att behålla kläderna på, men tydligen fattade den inte ett barr utan strippade glatt redan från första dagen.

Alltså åkte den ut i dag!

Nyårsfton förflöt lugnt, inga rädda hundar, trots att det som vanligt var fullt krig ute - man önskade sig nästan skyttegravar i trädgården....

Och dessa BOMBER! Vad är det för roligt med dom??

Skrållan visade ju lite obehag för skotten på MH:t, absolut inget panikartat, men hon gillade det inte rktigt. Undrade hur det skulle gå....

Men det var ingen fara. Hon vill gärna vara där jag är när det pangar och visslar, men verkar inte bry sig särksilt mycket om det ändå, bara matte är med så....

Hon låg lugnt och sov med resten av gänget på soffan när det lät som värst ute. I dag på lilla förmiddagsrundan på fältet var det som vanligt några glada typer som lyckligt hittade kvarglömda raketer och tuttade på. Det small rätt bra, men ingen av hundarna ens lyfte på huvudet - så himla skönt!

Den vackra frosten försvann frampå eftermiddagen och så blev det den vanliga gråa yllefilten igen....med regn.....

Tittade lite förstrött ett tag på Ivanhoe, men kände att det fick vara. Man har sett den urton gånger och blir lika irriterad varje gång över att Ivanhoe väljer den makalöst mesiga Rowena istället för den betydligt ballare Rebecca.

I morgon får det bli lite träning!

                                                  
          http://skv76.se/smallare2011.pdf

Fick liten rapport från Birgitta - matte till Valle, Ruben och Alex (Valle, far till Bitte och Ruben, farfar till Alex och Skrållan, och 4 till...).

Valle är fyllda 13 bast med fortfarande vid god vigör. Birgitta och K-O:s hundar har nog alltid fått mer motion än många andras hundar. Promenader på 3-4 timmar, vandringar i fjällen, skidåkning....

Här är rapporten:

"Här följer en beskrivning av vad vi sysslat med: Julafton gick vi gröna leden i Nackareservatet till Erstaviksbadet (1 km från Solsidan) där vi tog Saltsjöbanan hem till  stor och sen lunch. Det var väldigt blött i markerna så man fick leta sig fram runt om pölarna (vi hade inte stövlar) men inte halt annat än på en del rötter. Valle gick med, han ligger visserligen inte först i spåret, utan  ofta sist – dock inte alltid – men tar det i sin egen takt och nosar, går in vid sidan om stigen för att kolla upp saker. Visade inga trötthetstecken  när vi pausade (t ex genom att lägga sig ner), inte heller när vi kom hem. – Juldagen  tog vi det lugnt. -  Annandagen gick vi i motsatt riktning, tog tåget till Erstaviksbadet och gick blå leden, 13 km, som är torrare, går högre upp, bitvis på klippor genom tallskog. Den är vackrare och lättgången.   Valle i god form!  Mot slutet hittade vi en tennisboll som han gärna ville ha och t o m sprang lite för att få tag på.  KOF (80) gick med stav, blev rätt trött på slutet då man får klättra uppåt eftersom  leden går på bergen över Källtorpssjöns nordsida.  (Mitt emot Hellasgården. En del av skogen där brann för ca 10 år sen när några ryssar från ambassaden skulle grilla korv på sommaren…)  Vandringarna tog 4 tim resp 4,5 tim.  Ruben och Alex flänger förstås runt, gärna tillsammans, och undersöker allt av intresse i skogen. "

Snacka om kondis! På både folk och hundar!

Och så kom det rapport från Ragnar i Jämtland.

Ragnars matte Ulla bor "i skogen", men de hade klarat sig från fallande träd och strömavbrott efter Dagmar - mycket snö är det dock.

I närheten finns nån'  som har highland cattle - i lösdrift! Vilket innebär att de ofta är där de kanske inte borde vara....

Ulla var ute med corgin Lotuz och Ragnar, då de mötte cattle-gänget, som blev alltmer närgångna. Ulla började tycka att de var lite fööör närgångna (Ulla har både hästar och andra djur och är inte särskilt lättskrämd).

men se då klev Ragnar fram! (Ragnar är 7 månader 6/1) och talade om för kritterna att "nu går ni hem - BASTA"!! Han drev helt sonika iväg gänget och de lydde snällt :0)

Duktig Ragnar!

Har också fått kort på två av Ragnars syskon - Nenya och Birk, på promenad nu i jul.

Hon har ställt till en hel del,på många håll i landet, satmaran.

Mandrom hade väl sovit en timme när jag vaknade av stort slammer utanför. Det var skyddsplåten ovanför markisen som väsnades å det värsta. Det brukar den göra när det blåser ordentligt, men nu var det ett öronbedövande skrammel. Gick upp och kollade genom altandörren - jodå, den satt fast. Försökte somna om, men det gick bara inte. Det var något mer ljud......

Kollade plåten igen - nema problema. Vid 4-blecket var det ett sånt' rackarns liv i trädgården att jag tog ficklampan och gick ut i nattlinne och stövlar och kollade - och vad skåda mitt norra....

Trädgårdsskjulet var totalt kaputt, hälften av plåtarna låg utanför tomten, en del låg precis vid parkeringen - attans tur att den inte träffat någon av de två bilar som stod där...

Grejorna i skjulet låg som om någon hade blivit tvärförbannad och vräkt omkring dem - och det hade ju någon blivit också -Dagmar!

Ut och släpade in den, höll på att flyga iväg själv på kuppen   

Fick in den stora väggbiten i garaget, lyckades baxa det gamla trädgårdsbordet intill resterna av skjulet så att de hölls fast lite grann mot häcken, kunde inte göra mer utan gick in och la mig  - lyckades sova en timme frampå morgonkröken. Vännerna tyckte att det var en lite märklig natt....

När jag gått upp och fixat frukost, hörde jag ett starkt pipande ljud - vad är nu detta??? Kunde lokalisera det till pannrummet - NEJ!!!! Inte en kvaddad värmeanlägging till!!!! men så illa var det inte, den pep bara och talade om att något hummelihumskydd hade utlösts och ville att jag skulle "kvittera". Gjorde så och den blev tvärtyst och uppförde sig som vanligt igen - puuuhhh.

Nu har jag flyttat det mesta som stod i skjulet, taket är nu inne på tomten igen. Får snart hjälp att liksom bunta ihop hela skjulet och förankra det någonstans.

I morgon ringer jag till Andrei och ber honom göra en stadig träram och fästa plåtarna på den - skjul behöver jag! Skjulet var nu förankrat med ca 70 cm långa jordankare - tjosan, det var ingen konst för Gudrun att rycka upp dom!

Skruvarna i botten på min brevlåda  (en sån' där hög, låsbar historia)hade på något sätt rycks loss och hela brevlådan låg ute på gatan - den har nu fått en tung stenplatta i botten.

Ja, kära nån'...

...som vanligt känns det nästan lite snopet så här på juldagsmorgonen - är den redan slut....julafton....

Men den var väldigt trevlig, så länge den varade. Julmat avåts, Kalle tittades på medan vi drack kaffe och käkade glass. Julmaten ja.... Jag höll på och donade i köket, när jag plötsligt hör Janne säga "men HALLÅ DÄR! Vad håller du på med,LÄGG AV"!  Hundgängets leading tjuv - Bitte - hade lyckats sträcka upp näsan på bordet och fått i sig en tredjedel av den rökta laxen, prydliga "laxrosor", väldigt lätta att snappa åt sig  Bitte brukar inskränka sig till att dricka upp mitt kaffe (som är hälften kaffe, hälften mjölk) om hon kommer åt det, på trädgårdsbordet t ex, eller snabbt sno någon liten bit av kompisarnas kex eller annat godis, om tillfälle ges. Men det här.....  Bitte blev vederbörligen åthutad, men jag tycker inte att hon såg nämnvärt stukad ut för det - inte mycket som den damen tar åt sig.