Äntligen - tjöt 7 hundar, när vi i dag tog upp sökträningen igen på klubben. Sååå lyckliga de var allihop   

Taram, taram, taram  - Lobo, Azlan, Masse,Nadja,Hippie,Stella och Mynta - jobbade som attan allihop - det var en ren fröjd att se dem!

Ännu kan vi bara göra markeringsövningar med "stå-upp-figuranter"p g a snön, men för hundarna var det GULD!

Jag tror att alla vi förare också tyckte att det kändes lika kul att sätta igång igen.

Lunchfika efter söket - och där fick vi gulligt besök av den här lilla karamellen,

Brandklipparens Yla - som numera residerar hos Eva och Willy på Grålötens kennel.

Som sagt - alla valpar är söta - men västgötaspetsvalpar...suck..

Vi satte naturligtvis allihop omedelbart igång med att skämma bort henne och lära henne olater  

Som t ex att stå på bordet och smaka på Sörens pannkaka med sylt

Hon var jätteduktig! Kunde t o m själv ta en bit ur lådan....

...händer det en del när solen jobbar på   

Klubbens altan i februari

Och i dag

Men här är det fortfarande  bottenfruset

Och här hemma - kolla! Det finns en oxbärshäck inne i drivorna!

Oj så glad jag blev över den häftiga vargdynan till Biabädd eller bilbur,

som Bettan tagit hem till mig från England   

   ...solsken

och omfördelning av diverse snöhögar på tomten

blir det inget bloggande i dag

..Irene - bara små embryon till blomster - men synen är bara så ljuuuvlig!

Noterade också vid hemkörning från promenad - att björkarna har fått det där alldeles speciella lila skimret - aaahhh!

Jag ska nog skatta min egen björk på några grenar snart - påsken närmar sig...

Ni har väl rundsmörjt kvasten och polerat  kaffekannan brudar ! 

Själv kör jag med västgöte på kvasten i stället för katt  

Jag fick lov att titta riktigt ordentligt - kan det vara sant...?

Jojomensan! I det varmaste hörnet av altanen - där kikar di upp, en ljuvlig, uppkäftig början till narcisser (äähh, eller var det påskliljor jag petade ner där.....)

Mandrom fylldes omedelbart av kvillrande glädje - tiddelipom och piddelidej - jag kommer att susa ut och titta på de små underverken 10 ggr/dag.

Ja de´e´våren....

 Efter frukost och lite hemmasysslor drog vännerna och jag till Skytteholms golfbana. Solen vräkte ner från knallblå himmel, men lite kylig vind var det ändå.

Vi gick alldeles i fred i över en timme - ljuvligt  Appselut inte ett levande väsen inom synhåll,bara vita vidder och soool!

Den upptrampade stigen är så smal att man knappt kan sätta fötterna bredvid varandra

och råkar man sätta ner en fot lite fel - klatjofs, så sitter benet fast upp till knät  och så får man åbäka upp det och försöka få bort snön som hamnat innanför kängskaftet.

det spår som syns på bilden är inte stigen, är något rådsjursspår - fullt SÅ smal är inte stigen.

Skaren bär i alla fall vännerna och dom tjoade runt och fick då och då små "busanfall", jagade varandra och hade kul värre.

Lite dragkamp är alltid kul....

Nanananananaaaaa.....

Efter lunchen kom lilla Sintra ner med matte och husse - dags för hundsocialisering. Min brudar fick komma ut en i taget på baksidan och träffa henne.

Stina kom ut, tittade och sa "nä tack" och gick in igen - egna valpar, helt ok, andra valpar - onödiga!

Bitte var betydligt artigare, konverserade lite med Sintra, talade lite lagom om var gränserna gick och gjorde ett par små lekinviter, men mest var det "jaja lilla vän" och liksom klapp på huvudet.

Hippie - hon var den kolossalt snälla och tåliga lektanten. Sintra krumbuktade lite och fjäskade för henne, avvaktade för att se om hon också tänkte tala om hur liten och obetydlig Sintra är - men Hippie hon fanna sig i allt. Sintra var som en bålgeting runt henne, hängde i pälsen, klättrade på henne, for fram och tillbaka under henne och Hippie var bara tålmodig och gjorde då och då riktiga lekinviter, ner på frambenen och svängande svans.

Sintra var vindögd av hänförelse!

Till slut släppte jag in Hippie när jag såg att hon började titta hjälpsökande på mig - "snäääälla, kan ni ta bort henne"...

"Är man stor måste man vara snäll"   

Men jag vet att om Sintra hade varit äldre, runt 6 månader så där eller mer, då hade alla tre tanterna varit betydligt mer bestämda och satt henne på plats direkt - sen´kan man leka - men först respekt!

Efter härligt "solfika" på altanen hos Sintras matte och husse blev det en liten vända till med tjejerna, lite omflyttning av några snöhögar på tometen.

Jooo! Så beskar jag ju min vinodling!!! Alla två plantorna! Så nu är det inte mycket kvar av dem - men så ska man göra enligt skriftlig instruktion.

Och när vi var i Toscana i månadsskiftet mars-april för några år sedan, så såg vinodlingarna mest ut som krigskyrkogårdar (faktiskt) - egentligen bara en stam rakt upp och två pinnar åt sidorna. Men oj så det växer sen´.

Det är verkligen mysigt med Spotify! Lyssnar just nu på Elvis.

...du är inte bara snygg, du har också ett hjärta av guld.

Jag vet att Bettan och Olle  berördes djupt  av din betraktelse över Acke - och jag...ja jag, jag bara känner tårarna trilla och tänker " kära Colliepojken, klart att Acke gjorde en liten snabb mellanlandning hos dig innan han fortsatte sin resa".

I går var Bettan och Mia vid västgötaspetsarnas rasmonter på Crufts - och där får de se en stor bild av Acke, vallande kor. Det kändes väldigt fint!

Och så har mängder av vänliga mail kommit från olika delar av världen - lille Acke du har verkligen satt avtryck i den här rasens historiebok.

...men har fortfarande behov av näsdroppar - inte för att jag är särskilt snorig (om vi nu skall vältra oss i äckliga intimiteter) utan fastmer för att jag är "trång i roten".

"Ingen nyhet" hör jag en kör hojta    Ja ja, men frånsett det så är det så här varje gång jag blir förkyld, snuvan ger sig men det är fortfarande så att säga  trångt i rören  ett bra tag. Att sova utan näsdroppar är inte te´å´tänke´på - då skulle jag få stå och sova.

Äh, det ger sig om några dagar.

Ljuvlig dag weatherwise - åkte med glatt sinne till klubben och träffade alla polarna. Det tränades i alla hörn och kanter på klubben, sök i skogen, rallylydnad, kontakt och lite lydnad på planen - där det faktiskt går att knalla runt rätt obehindrat nu.

Trivsamt "fika med snack". 

Efter träningen åkte Birgitta och jag till Helgö för valpinspektion - vi har hållit oss tills nu - krampaktigt   

Exis puppor är nu 12 dagar och inte så värst mycket att gulla med ännu, inte att ta i heller, men man kan sitta där och titta med huvudet på sned och ett fånigt leende i fejset   

Mamma Exi är duktig, sköter sina småttingar lugnt och fint, är vaksam på minsta pip och tittade på oss när vi satte oss vid valplådan - "det är helt ok att ni är här, det är helt ok att ni beundrar dom, men ni är fullständigt på det klara med att de är mina -  eller hur"?

Valphög

Som ibland delar sig i tre     plus två  

Men Exi - stryp inte den lille gossen.....